En introduktion till Eriksons stadier av psykosocial utveckling

Förtroende vs. misstro

Det första stadiet äger rum i spädbarnsåldern och slutar runt 1 års ålder. Att släppa ut vårdare utom synhåll utan ångest är ett spädbarns första sociala prestation. Med andra ord måste spädbarn utveckla en känsla av tillit till sina vårdare och människorna omkring dem.

Nyfödda kommer till världen sårbara och beroende av andra för att överleva. När ett barns vårdnadshavare framgångsrikt tillgodoser deras behov – som mat, värme och säkerhet – utvecklar barnet förtroende för världen som en säker och säker plats. Om barnets behov inte tillgodoses kommer det dock att uppfatta världen som inkonsekvent och opålitlig.

Detta betyder inte att all misstro är dålig. Ett visst mått av misstro är nödvändigt; utan det skulle ett barn kunna bli för tillitsfullt och skulle följaktligen inte veta när det ska vara skeptiskt till människors avsikter. Ändå bör en individ komma ut från detta stadium med en större känsla av tillit än misstro. Ett spädbarn som triumferar i denna strävan kommer att utveckla hoppets dygd, vilket är tron ​​på att önskningar är uppnåbara trots världens kaos.

Autonomi vs skam och tvivel

Det andra steget sker när barnet är runt 2 eller 3 år. Barn som växer blir mer kapabla att göra saker på egen hand. Om de får stöd i sin nyvunna självständighet lär de sig att lita på sina förmågor.

Å andra sidan kommer barn som är för kontrollerade eller kritiserade att börja tvivla på sin förmåga att ta ta hand om sig själva. Ett barn som kommer ut från detta stadium med en större känsla av självständighet än skam eller tvivel utvecklar viljans dygd: förmågan att göra val fritt samtidigt som de har självkontroll när det är lämpligt.

Initiativ vs. skuld

Det tredje steget äger rum mellan 3 och 6 år. Barn i förskoleåldern börjar ta initiativ för att nå individuella mål. När de är framgångsrika utvecklar de en känsla av kompetens i sin förmåga att sätta och uppnå mål.

Om att uppnå sina mål möter motstånd eller blir socialt problematiskt upplever de skuld. För mycket skuld kan leda till bristande självförtroende. Någon som kommer från det här stadiet med en övergripande positiv erfarenhet av att ta initiativ utvecklar kraften av syfte, eller förmågan att bestämma vad de vill och gå för det.

Industri kontra underlägsenhet

Det fjärde steget äger rum från 6 till 11 år, präglat av barnets första inhopp i grundskolan och strukturerat lärande. Detta är första gången de måste försöka förstå och kämpa med förväntningarna från den bredare kulturen. I den här åldern lär sig barnen vad det innebär att vara en god samhällsmedlem när det gäller produktivitet och moral.

Barn som tror att de inte kan fungera ordentligt i samhället utvecklar känslor av underlägsenhet. De som upplever framgång i detta skede skaffar sig kraften av kompetens, utvecklar tillräckliga färdigheter och lär sig att klara av olika uppgifter.

Identitet kontra rollförvirring

Det femte stadiet äger rum under tonåren och kan i vissa fall sträcka sig in i 20-talet. När puberteten börjar får fysiska och kognitiva förändringar ungdomar att tänka på framtiden för första gången. De försöker komma på vilka de är och vad de vill. Å andra sidan kommer de att oroa sig för att göra okloka åtaganden och är bekymrade över hur andra, särskilt deras kamrater, uppfattar dem.

Medan identitetsutveckling är en livslång process, den femte en nyckeltidpunkt för individuation när ungdomar börjar välja och fullfölja de roller de vill fylla som vuxna. De måste också börja utveckla en världsbild som ger dem en känsla av personligt perspektiv. Framgång här resulterar i en sammanhängande känsla av identitet som leder till dygden trohet, som är lojalitet mot ens åtaganden.

Intimitet kontra isolering

Den sjätte etappen äger rum under ung vuxen ålder. Medan ungdomar ofta är för upptagna för att verkligen vara intima med en annan person, är unga vuxna individer med en etablerad känsla av sin egen identitet som kan uppnå genuina mellanmänskliga kontakter. I detta skede upplever de vars relationer förblir opersonliga isolering. Människor som uppnår mer intimitet än isolering i detta skede kommer att utveckla dygden av mogen kärlek.

Generativitet vs. stagnation

Den sjunde etappen äger rum under mitten av livet. Vid den här tiden riktar människor sin uppmärksamhet mot vad de kommer att erbjuda nästa generation. Erikson kallade detta ”generativitet”. Vuxna som producerar något som bidrar till framtiden, som kreativa verk och nya idéer, är generativa.

Vuxna som misslyckas kl detta stadium blir stillastående, självupptagen och uttråkad. Generativa vuxna som bidrar till nästa generation undviker dock att bli alltför överseende och utvecklar omsorgen.

Egointegritet kontra förtvivlan

Den åttonde och sista scenen äger rum under ålderdomen. Vid det här laget börjar människor se tillbaka på sina liv. Om de kan acceptera och finna mening med sina livslånga prestationer, kommer de att uppnå integritet. Om människor ser tillbaka och inte gillar vad de ser, inser de att livet är för kort för att prova alternativ eller reparera ånger, vilket leder till förtvivlan. Att finna mening i sitt liv på äldre dagar resulterar i visdomens dygd.

Stadiernas struktur

Erikson var influerad av Sigmund Freuds arbete, särskilt Freuds stadiumteori om psykosexuell utveckling. Erikson utökade de fem stadierna som beskrevs av Freud genom att tilldela psykosociala uppgifter till varje steg och sedan lägga till ytterligare tre stadier för senare perioder av vuxenlivet.

Eriksons stadier vilar på den epigenetiska principen, tanken att man rör sig genom varje steg beroende på resultatet av det föregående och därför att individer måste gå igenom stadierna i en specifik ordning. I varje skede måste individer brottas med en central psykosocial konflikt för att gå vidare till nästa steg. Varje steg har en speciell konflikt eftersom individuell tillväxt och sociokulturellt sammanhang samverkar för att uppmärksamma individen på den konflikten vid en viss tidpunkt i livet.

Till exempel kan ett spädbarn som utvecklar mer misstro än tillit till en vårdare under det första skedet uppleva rollförvirring under det femte skedet. På liknande sätt, om en tonåring kommer ut från det femte stadiet utan att framgångsrikt ha utvecklat en stark identitetskänsla, kan han eller hon ha svårt att utveckla intimitet under det sjätte stadiet. På grund av sådana strukturella element kommunicerar Eriksons teori två nyckelpunkter:

1. Utvecklingen stannar inte vid vuxen ålder. Snarare fortsätter individer att utvecklas under hela sin livstid.