Bastun är en tidlös och bekväm plats för avkoppling och återhämtning, men få vet att dess historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Trots bristen på exakta dokument om dess ursprung kan vi ändå försöka rekonstruera hur bastun troligen uppfanns.
Historien om bastun är tätt kopplad till den nordiska regionen, och många tror att den här upplevelsen först introducerades av de finska urinvånarna, kända som Samerna. Samerna, som lever i de kalla norra delarna av Skandinavien, hade ett starkt behov av att hitta sätt att hålla sig varma under de stränga vintrarna, och det är här bastuns ursprungliga syfte tros ha börjat.
De tidigaste formerna av bastun var troligen mycket enklare än de moderna versionerna vi känner till idag. De bestod troligen av enkel konstruktion med träramar och tätslutande fönster och dörrar. Elden i bastun skapades genom att bränna ved, och de heta stenarna placerades i mitten av rummet för att ge värme. Därefter hällde man vatten på stenarna för att skapa ånga och höja temperaturen.
Det finns även historiska belägg för att bastun var en viktig del av den finska kulturen redan på 1100-talet, då det skapades särskilda bastubyggnader som användes för tvätt och medicinska ändamål. Under medeltiden spred sig bastun över hela Norden och blev en central del av folks dagliga liv.
I början av 1700-talet utvecklades bastun ytterligare, och en stor innovation var införandet av skorstenssystemet, vilket förbättrade ventilationen och gjorde bastun mer effektiv och bekväm. Denna uppgradering ledde till att bastun blev än mer populär och viktig i nordiska kulturer.
Sammanfattningsvis kan vi säga att bastun, även om dess ursprung är omgivet av en del osäkerhet, troligen uppfanns av de finska Samerna som en reaktion på det stränga klimatet i norra Europa. Genom århundradena har bastun utvecklats och anpassats till olika kulturer och behov och är idag en viktig del av den nordiska traditionen och en uppskattad plats för avkoppling och social samvaro.