Hur man bibehåller det harmoniska ljudet på franska

Franska är ett mycket musikaliskt språk eftersom det tenderar att flyta från ett ord till ett annat utan hiatus (paus). I situationer där eufoni—behagligt eller harmoniskt ljud—inte sker naturligt, kräver franska att ljud läggs till eller ord ändras.

Som en allmän regel gillar franskan inte att ha ett ord som slutar på ett vokalljud följt av ett ord som börjar med ett vokalljud. Pausen som skapas mellan två vokalljud, kallad hiatus, är oönskad på franska, så följande tekniker används för att undvika det [brackets indicate pronunciation]:

Sammandragningar

Sammandragningar undviker pausen genom att släppa vokalen i slutet av det första ordet.

Till exempel: le ami [leu a mee] blir l'ami [la mee]

Kontaktpersoner

Kontaktpersoner överför det normalt tysta ljudet i slutet av det första ordet till början av det andra ordet.

Till exempel: vous avez

uttalas [vu za vay] istället för [a teel]

T-inversion

När inversion resulterar i ett verb som slutar på en vokal + il(s), elle(s), eller på, måste ett T läggas till mellan de två orden för att undvika paus.

Till exempel:

a-il [a eel] blir at-il

[a teel]

Särskilda adjektivformer

Nio adjektiv har speciella former som används framför ord som börjar med en vokal.

Till exempel: ce homme [seh tuhm] blir cet homme [see lo(n)]

L'on

Putting l'

framför

på undviker uppehållet.

L'on

kan också användas för att undvika att säga

qu' on (låter som lura).

Till exempel: si on [seh tuhm] blir si l'on [pa(n) sa lwee]

Imperativets Tu Form

Den tu

formen av imperativ av -er verb tappar s, utom när de följs av adverbialpronomen y eller en.

Till exempel: tu pennor à lui >

pense à lui [pa(n) sa lwee] >

penses-y

[pa(n) s(eu) zee]

Utöver de tekniker som undviker uppehåll ovan, finns det ytterligare ett sätt på vilket franskan ökar eufonin: enchaînement

.

Enchaînement

är överföringen av ljudet i slutet av ett ord till ordet som följer, till exempel i fras belle âme. L-ljudet i slutet av belle

skulle uttalas även om nästa ord började med en konsonant, vilket är det som skiljer enchaînement från liaison. Således, enchaînement

undviker inte paus som liaison gör, eftersom det inte finns någon paus efter ett ord som slutar med ett konsonantljud. Men vilken

förtrollning

gör är att få de två orden att flyta ihop, så att när du säger belle âme, det låter som [beh lahm] istället för [bel ahm]. Enchaînement

ökar alltså frasens musikalitet.