Airbagen är en viktig och livräddande innovation inom fordonsbranschen, och dess uppfanns av två olika grupper oberoende av varandra. Den första gruppen bestod av John W. Hetrick, en amerikansk ingenjör, och den andra gruppen inkluderade Allen K. Breed och Donald L. Roe, som båda arbetade för General Motors. Dessa två grupper kom fram till sina idéer om airbags på 1950-talet, men deras arbete utvecklades oberoende av varandra och med några års mellanrum.
John W. Hetrick fick sitt patent för en ”säkerhetskudde” år 1953. Hans inspiration kom från en incident där han körde av vägen med sin familj, och han insåg att det måste finnas ett bättre sätt att minska skaderisken i sådana situationer. Hetricks design involverade en uppblåsbar säkerhetskudde som skulle fyllas med gas för att skydda passagerarna vid kollisioner.
År 1967 fick Allen K. Breed och Donald L. Roe ett patent för sin version av airbagen, som de kallade ”snabbinflationsenheten för fordonskrockskydd”. Deras system använde en kraschsensor för att upptäcka en kollision och sedan utlösa airbagen för att skydda passagerarna.
Det är viktigt att notera att även om dessa tidiga airbags var banbrytande i sitt tänkande, tog det många år innan airbags blev standardutrustning i fordon. Tekniska utmaningar, kostnadsfrågor och säkerhetsföreskrifter bidrog alla till förseningen i att implementera airbags i fordonsflottan.
Det var inte förrän på 1980-talet och 1990-talet som airbags började bli vanliga i personbilar, och de räddar sedan dess otaliga liv genom att minska skador vid kollisioner. Airbags är nu en integrerad del av moderna fordon och är ett tydligt exempel på hur teknisk innovation och säkerhetsforskning kan samverka för att förbättra trafiksäkerheten.
Sammanfattningsvis kan vi säga att airbagen uppfanns oberoende av varandra av John W. Hetrick och Allen K. Breed tillsammans med Donald L. Roe. Deras arbete och uppfinningar har haft en djupgående och positiv påverkan på fordonsindustrin och trafiksäkerheten.
