Datorspråk | Typer av datorspråk | Kunskaper.se

Datorspråk | Typer av datorspråk

Språket runt om i världen är en källa för kommunikation mellan människor. På samma sätt, för att kommunicera med dator måste användaren också ha ett språk som bör vara förståeligt av datorerna. För ändamålet har olika språk utvecklats för att utföra olika typer av arbete på datorn.

Det finns huvudsakligen två typer av datorspråk . Lågnivå datorspråk

Detta är maskinkoder eller nära det. Datorn kan inte förstå instruktioner som ges på högnivåspråk eller på engelska. Den kan bara förstå och utföra instruktioner som ges i form av maskinspråk, dvs. det binära talet 0 och 1. Det finns två typer av datorspråk på låg nivå.

Maskinspråk

Det lägsta och mest elementära språket och var den första typen av programmeringsspråk som utvecklades. Mache-språket är i princip det enda språk som en dator kan förstå. Faktum är att en tillverkare designar en dator så att den bara följer ett språk, dess maskinkod, som representeras inuti datorn av en sträng av binära siffror (bitar) 0 och 1. Symbolen 0 står för frånvaron av en elektrisk puls och 1 för närvaron av en elektrisk puls. Eftersom en dator kan känna igen elektriska signaler förstår den därför maskinspråk.

Den uppsättning binära koder som kan känna igen av datorn kallas maskinkodsinstruktionsuppsättningen. En maskinspråksinstruktion består av en operationskod en eller flera operander. Operationskoden specificerar den operation som ska utföras t.ex. läsa, spela in etc. operanderna identifierar de kvantiteter som ska opereras på t.ex. numren som ska läggas till eller platserna där data lagras. Men det är nästan omöjligt att skriva program direkt i maskinkod. Av denna anledning skrivs program normalt på assembler- eller högnivåspråk och översätts sedan till maskinspråket av olika översättare.

Fördelar

  • Det gör snabb och effektiv användning av datorn
  • Det krävs ingen översättare för att översätta koden, dvs direkt förstås av datorn.
  • Nackdelar

    1. Alla operationskoder måste komma ihåg

    2. Alla minnesadresser måste komma ihåg

    3. Det är svårt att ändra eller hitta fel i ett program skrivet på maskinspråket e
    4. Dessa språk är maskinberoende, dvs ett visst maskinspråk kan endast användas på en typ av dator.
    5. Assembly Languages

      Den utvecklades för att övervinna några av de många olägenheterna med maskinspråk. Detta är en annan låg nivå men ett mycket viktigt språk där operationskoder och operander ges i form av alfanumeriska symboler istället för 0:or och 1:or. Dessa alfanumeriska symboler kommer att kallas mnemoniska koder och kan ha maximalt upp till 5 bokstäverkombinationer t.ex. ADD för addition, SUB för subtraktion, START ETIKET etc. på grund av denna funktion är det också känt som ”Symboliskt programmeringsspråk”. Det här språket är väldigt svårt och kräver mycket övning för att bemästra det eftersom mycket litet engelskt stöd ges. Detta symboliska språk hjälper till med kompilatororientering. Instruktionerna för assemblerspråket kommer också att konverteras till maskinkoder av språköversättaren för att exekveras av datorn

      Fördelar

    6. Det är lättare att förstå och använda jämfört med maskinspråk

  • Det är lätt att hitta och korrigera fel
  • Det är lätt att ändra

  • Nackdelar

  • Liksom maskinspråk är det också maskinberoende

  • Eftersom det är maskinberoende bör programmeraren också ha kunskap om hårdvaran.

  • Datorhög Nivåspråk

    Datorspråk på hög nivå ger format som ligger nära engelska och syftet med att utveckla språk på hög nivå är att göra det möjligt för människor att skriva program enkelt och i sitt eget modersmål (engelska). Språk på hög nivå är i grunden symboliska språk som använder engelska ord och/eller matematiska symboler snarare än mnemoniska koder. Varje instruktion på högnivåspråket översätts till många maskinspråksinstruktioner, vilket visar en-till-många-översättning.

  • Problemorienterat språk:

    Dessa är språk som används för att hantera specialiserade typer av databehandlingsproblem där endast programmerare specificerar input/output-kraven och annan relativ information om problemet som ska lösas. Programmeraren behöver inte specificera proceduren som ska följas för att lösa det specifika problemet.

  • Procedurspråk:

    Dessa är allmänna språk som är utformade för att uttrycka logiken i ett databehandlingsproblem.

  • Icke-procedurspråk:

    Datorprogrammeringsspråk som tillåter användare och professionella programmerare att specificera de resultat de vill ha utan att specificera hur problemet ska lösas.

  • Val av datorspråk

    Det finns många hög- språk som används idag. Valet av språk beror på problemets typ och komplexitet.

    1. Syfte t.ex. företag, utbildning, vetenskapligt.
  • Tillhandahållna faciliteter t.ex. betydelsefulla variabelnamn, kontroll och datastrukturer, felkontrollmöjligheter.
  • Lätt att lära och använda.

  • Portabilitet – om ett program ska användas på eller i mer än ett system.
  • Popularitet – tillgänglighet av kompilatorer/tolkar.
  • Dokumentation tillhandahålls.

  • Typer av högnivåspråk

  • Många språk har utvecklats för att uppnå olika typer av uppgifter, vissa är ganska specialiserade, andra har ganska allmänna syften. Dessa kategoriseras enligt deras användning som:

    Bearbetning av algebraisk formeltyp.

    Dessa språk är inriktade på beräkningsprocedurer för att lösa matematiska och statistiska problem. Exempel är

  • BASIC (Basic All Purpose Symbolic Instruction Code)

  • FORTRAN (Formelöversättning).

  • PL/1 (Programmeringsspråk, Version 1).
  • ALGOL (Algorithmic Language).

  • APL (ett programmeringsspråk).

    • Bearbetning av affärsdata .

      Dessa språk betonar deras förmåga att underhålla databehandlingsprocedurer och filer hantera problem. Exempel är:

    • COBOL (Common Business Oriented Language)
    • RPG (Report Program Generator).

    • Sträng- och listbearbetning.

      Dessa används för strängmanipulation inklusive sökning efter mönster, infoga och radering av tecken. Exempel är: LISP (List Processing).

      Mångsidigt språk.

      Ett allmänt språk som används för algebraiska procedurer, data och strängbehandling. Exempel är:

    • Pascal (efter namnet Blaise Pascal).
    • PL/1 (Programmeringsspråk, version 1).
    • C-språk.
    • Simulering:

      Dessa kan vara skrivna på algebraiska eller multifunktionella språk. Exempel är:

    • SPSS (Statistical Package System Simulator).
    • GPSS (General Purpose System Simulator).
    • Fördelar: Följande är fördelarna av ett språk på hög nivå:

    • Användarvänlig (folkbaserad)
    • Liknar engelska med vokabulär av ord sylsymboler, därför är det lättare att lära sig.
    • De kräver mindre tid att skriva

    • De är lättare att underhålla
    • Problemorienterad” snarare än ”maskinbaserad”
    • Kortare än deras låga nivå motsvarigheter. Ett påstående översätts till många maskinkodinstruktioner.
    • Program skrivet i en motsvarighet på hög nivå kan översättas till många maskinspråk och kan därför köras på varje dator som det finns en lämplig översättare för.

    • Det är oberoende av vilken maskin den använde, dvs program utvecklade på högnivåspråk kan köras på vilken dator som helst.

        Nackdelar:

        Det finns vissa nackdelar också. Trots dessa nackdelar har högnivåspråk visat sitt värde. Fördelarna överväger i särklass nackdelarna, för de flesta applikationer. Dessa är:

        1. Ett språk på hög nivå måste översättas till maskinspråket av en översättare och därmed betalas ett pris i datortid.
      • Objektkoden som genereras av en översättare kan vara ineffektiv jämfört med en motsvarande sammansättning språkprogram