Biologi

Cool Cacomistle Facts, Ringtail ”Cat”

4 Mins Read

Kakomisten är ett skyggt, nattaktivt däggdjur. Namnet syftar på medlemmar av arten Bassariscus sumichrasti, men det används ofta på den närbesläktade arten Bassariscus astutus. B. astutus kallas också ringstjärt eller ringstjärtkatt Namnet ”cacomistle” kommer från Nahuatl-ordet för ”halv katt” eller ”halva fjälllejon.” Kakomistlen är inte en typ av katt. Den tillhör familjen Procyonidae, som inkluderar tvättbjörn och coati.

Snabbfakta: Cacomistle

  • Vetenskapligt namn: Bassariscus sumichrasti

    • Allmänna namn: Cacomistle, cacomixl, ringtail, ring-tailed katt, gruvarbetares katt, bassarisk

    Basic Animal Group: Däggdjur

  • Storlek: 15-18 tums kropp ; 15-21 tums svans

    • Vikt: 2-3 pund

    Livslängd: 7 år

    Diet:

    Allätare

    Habitat: Mexiko och Centralamerika

  • Befolkning: Okänd
  • Bevarandestatus: Minsta bekymmer

    • Beskrivning

    Släktnamnet Bassariscus kommer från det grekiska ordet ”bassaris”, som betyder ”räv”. Kakomister har maskerade ansikten och randiga svansar som tvättbjörnar, men deras kroppar ser mer ut som rävar eller katter. Kakomistlar har gråbrun päls med vita ögonfläckar, blek undersida och svart-vita ringade svansar. De har stora ögon, morrhår, spetsiga ansikten och långa, spetsiga öron. I genomsnitt varierar de i storlek från 15 till 18 tum långa med 15 till 21 tums svansar. Hanar tenderar att vara något längre än honor, men båda könen väger mellan 2 och 3 pund.

    Habitat och utbredning

    Kakomister lever i tropiska skogar i Mexiko och Centralamerika. De finns så långt söderut som Panama. De föredrar de mellersta till övre nivåerna av skogens tak. Kakomistlar anpassar sig till en rad livsmiljöer, så de kan hittas i betesmarker och sekundära skogar.

    Kakomisten bor från södra Mexiko till Panama. Chermundy / Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0 Unported-licens

    Cacomistle vs. Ringtail

    Den ringtail (B. astutus) bor i västra USA och Mexiko. Dess räckvidd överlappar den för kakomistlen (B. sumichrasti). De två arterna är ofta förväxlade, men det finns skillnader mellan dem. Ringsvansen har rundade öron, halvt utdragbara klor och ränder hela vägen till slutet av svansen. Kakomistlen har spetsiga öron, svansar som bleknar till svarta i ändarna och icke-indragbara klor. Ringstjärtar tenderar också att föda flera ungar, medan cacomistles har singelfödslar.

    Ringtails har rundade öron och helbandade svansar.

    Michael Nolan / Getty Images

    Diet och beteende

    Kakomister är allätare. De livnär sig på insekter, gnagare, ödlor, ormar, fåglar, ägg, amfibier, frön och frukt. En del använder bromeliader, som lever högt uppe i skogens tak, som en källa till vatten och bytesdjur. Kakomister jagar på natten. De är ensamma och finns kvar i stora intervall (50 tunnland), så de ses sällan.

    Reproduktion och avkomma

    Kakomister parar sig på våren. Honan är bara mottaglig för hanen en enda dag. Efter parningen separeras paret omedelbart. Dräktigheten varar ungefär två månader. Honan bygger ett bo i ett träd och föder en enda blind, tandlös, döv unge. Ungen avvänjas vid tre månaders ålder. Efter att dess mamma har lärt den att jaga, lämnar ungen för att etablera sitt eget territorium. I det vilda lever kakomister mellan 5 och 7 år. I fångenskap kan de leva 23 år.

    Bevarandestatus

    Båda B. sumichrasti och B. astutus klassificeras som ”minst oroande” av International Union for Conservation of Nature (IUCN). Populationsstorleken och trenden för båda arterna är okänd. Båda arterna tros dock vara vanliga i de flesta av sina utbredningsområden.

    Hot

    Förlust av livsmiljöer, fragmentering och försämring på grund av avskogning är det största hotet mot kakomisternas överlevnad. Kakomister jagas också för päls och kött i Mexiko och Honduras.

    Cacomistles and Humans

    Ringsvansar och kakomister är lätta att tämja. Nybyggare och gruvarbetare höll dem som husdjur och mousers. Idag klassas de som exotiska husdjur och är lagliga att hålla i vissa amerikanska delstater.

    Källor

      Coues, E. ”Bassariscus, ett nytt generiskt namn i mammalogi.” Vetenskap. 9 (225): 516, 1887. doi:10.1126/science.ns-9.225.516
      • Garcia, NE, Vaughan, CS; McCoy, MB Ecology of Central American Cacomistles i Costa Ricas molnskog. Vida Silvestre Neotropical 11: 52-59, 2002.

        Pino, J., Samudio Jr, R., González-Maya, JF; Schipper, J. Bassariscus sumichrasti. IUCN:s rödlista över hotade arter 2016: e.T2613A45196645. do:10.2305/IUCN.UK.2016-1.RLTS.T2613A45196645.en

        Poglayen-Neuwall, I. Procyonider. I: S. Parker (red.), Grzimeks Encyclopedia of Mammals, s. 450-468. McGraw-Hill, New York, USA, 1989.

        Reid, F., Schipper, J.; Timm, R. Bassariscus astutus. IUCN:s rödlista över hotade arter 2016: e.T41680A45215881. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-1.RLTS.T41680A45215881.en

    Lämna ett svar

    Relaterade Inlägg