Ellen Hopkins är den bästsäljande författaren till den enormt populära ”Crank”-trilogin med böcker för unga vuxna (YA). Även om hon var en etablerad poet, journalist och frilansskribent innan framgången med ”Crank”, är Hopkins nu en prisbelönt YA-författare med fem bästsäljande romaner för tonåringar. Hennes romaner på vers lockar många tonårsläsare på grund av deras realistiska ämnen, autentiska tonårsröst och det tilltalande poetiska formatet som är lätt att läsa. Ms Hopkins, en mycket eftertraktad talare och skrivande mentor, tog sig tid från sitt fulla schema för att ge mig en e-postintervju. Läs vidare för att lära dig mer om denna begåvade författare, inklusive information om författare och poeter som påverkade henne, inspirationen bakom hennes ”Crank”-trilogi och hennes ställningstagande till censur.
Att skriva ”Crank”-trilogin
F.
Vilka typer av böcker tyckte du om att läsa som tonåring?
A.
Det var en total brist på YA-litteratur när jag var tonåring. Jag drogs mot skräck – Stephen King, Dean Koontz. Men jag älskade också populär fiktion – Mario Puzo, Ken Kesey, James Dickey, John Irving. Visst, om jag hittade en författare jag gillade, läste jag allt av den författaren jag kunde hitta.
F.
Du skriver poesi och prosa. Vilka poeter/dikter har påverkat ditt författarskap.
A.
Billy Collins. Sharon Olds. Langston Hughes. TS Eliot.
F.
De flesta av dina böcker är skrivna på fri vers. Varför väljer du att skriva i den här stilen?
A.
Mina böcker är helt karaktärsdrivna, och vers som berättarformat känns som en karaktärs tankar. Det sätter läsarna direkt på sidan, inne i mina karaktärers huvuden. Det gör mina berättelser ”riktiga”, och som nutida berättare är det mitt mål. Dessutom älskar jag verkligen utmaningen att få varje ord att räknas. Jag har faktiskt blivit en otålig läsare. För mycket främmande språk gör att jag vill stänga en bok.
F.
Förutom dina böcker på vers, vilka andra böcker har du skrivit?
A.
Jag började skriva som frilansjournalist, och några av berättelserna jag skrev väckte mitt intresse för facklitteratur för barn. Jag publicerade 20 stycken innan jag övergick till skönlitteratur. Min första vuxenroman, ”Trianglar”, publiceras i oktober 2011, men den är också på vers.
F.
Hur skulle du beskriva dig själv som författare?
A.
Dedikerad, fokuserad och passionerad när det gäller mitt skrivande. Jag är välsignad över att ha en kreativ karriär som också är relativt lukrativ. Jag jobbade verkligen hårt för att komma hit, och kommer aldrig att glömma de där dagarna, när jag försökte bestämma mig för var jag hörde hemma som författare och gick förbi tills jag kom på det. Jag älskar det jag gör helt enkelt.
F.
Varför gillar du att skriva för tonåringar?
A .
Jag respekterar den här generationen mycket och hoppas att mina böcker talar till den plats inuti dem som får dem att vilja bli så bra de kan vara. Tonåringar är vår framtid. Jag vill hjälpa dem att skapa en briljant.
F.
Många tonåringar läser dina böcker. Hur hittar du din ”tonåringsröst” och varför tror du att du kan få kontakt med dem?
A.
Jag har en 14-årig son hemma, så jag är runt tonåringar genom honom och hans vänner. Men jag tillbringar också mycket tid med att prata med dem vid evenemang, värvningar, online, etc. Jag hör faktiskt ”tonåring” varje dag. Och jag minns att jag var tonåring. Hur det var att fortfarande vara ett barn, med min inre vuxen som skrek efter frihet. Det var utmanande år, och det har inte förändrats för dagens tonåringar.
F.
Du har skrivit om några allvarliga ämnen när det gäller tonåringar. Om du skulle ge tonåringar några råd om livet, vad skulle det vara? Vad skulle du säga till deras föräldrar?
A.
Till tonåringar: livet kommer att ge dig valmöjligheter. Tänk noga innan du gör dem. De flesta misstag kan förlåtas, men vissa val har resultat som inte kan tas tillbaka. Till föräldrar: Underskatta inte dina tonåringar. De är klokare och mer sofistikerade än du vet, även om deras känslor fortfarande utvecklas. De ser/hör/upplever saker som du kanske inte vill att de ska göra. Prata med dem. Beväpna dem med kunskap och hjälp dem att göra de bästa valen de kan.
Sanningen bakom fiktionen
F.
Boken ”Crank” är en fiktiv berättelse baserad på din egen dotters erfarenhet av droger. Hur påverkade hon dig att skriva ”Crank?”
A.
Det här var mitt perfekta A-plus-barn. Inga problem alls ända fram till den tidpunkt då hon träffade fel kille, som satte henne på droger. Först behövde jag skriva boken för att få lite förståelse. Det var ett personligt behov som fick mig att starta boken. Genom skrivprocessen fick jag mycket insikt och det blev tydligt att detta var en berättelse som många delade med sig av. Jag ville att läsarna skulle förstå att beroende förekommer i ”bra” hem också. Om det kunde hända min dotter, kan det hända vem som helsts dotter. Eller son eller mamma eller bror eller vad som helst.
F.
”Glass and Fallout” fortsätter historien du startade i ”Crank.” Vad påverkade dig att fortsätta skriva Kristinas berättelse?
A.
Jag planerade aldrig uppföljare. Men ”Crank” gav genklang hos så många, särskilt för att jag gjorde det klart att den var inspirerad av min familjs berättelse. De ville veta vad som hände med Kristina. Det mest hoppades på var att hon slutade och blev den perfekta unga mamman, men det var inte vad som hände. Jag ville verkligen att läsarna skulle förstå kraften i crystal meth och förhoppningsvis påverka dem att hålla sig långt, långt borta från den.
F.
När fick du reda på att ”Crank” utmanades?
A. Vilken tid? Den har utmanats många gånger och var faktiskt den fjärde mest utmanade boken 2010.
F.
Vad var anledningen till utmaningen?
A.
Skälen inkluderar: droger, språk, sexuellt innehåll.
F.
Blev du förvånad över utmaningarna? Hur kände du för dem?
A.
Faktiskt tycker jag att de är löjliga. Läkemedel? Äh, ja. Det handlar om hur droger tar ner dig. Språk? Verkligen? F-ordet finns där exakt två gånger, av specifika skäl. Tonåringar gnäller. Dom gör. De har också sex, särskilt när de använder droger. ”Crank” är en varnande berättelse, och sanningen är att boken förändrar liv till det bättre hela tiden.
F.
Hur svarade du?
A.
När jag hör om en utmaning är det vanligtvis från en bibliotekarie som kämpar mot den. Jag skickar en fil med läsarbrev och tackar mig för: 1. Låta dem se den destruktiva vägen de var på och uppmuntra dem att ändra den. 2. Ge dem insikt i en närståendes beroende. 3. Att få dem att vilja hjälpa oroliga barn, etc.
F.
I den facklitteraturuppsatssamling som heter ”Flirtin’ with the Monster” angav du i din inledning att du ville skriva ”Crank” ur Kristinas synvinkel. Hur svår uppgift var det här och vad tror du att du lärde dig av det?
A.
Berättelsen låg nära oss när jag startade ”Crank.” Det hade varit en sexårig mardröm att kämpa för henne och med henne. Hon var redan inne i mitt huvud, så jag skrev från hennes POV var inte svårt. Det jag lärde mig, och behövde lära mig, var att när missbruket väl satte fart var det drogen vi hade att göra med, inte min dotter. Analogin med ”monster” är korrekt. Vi hade att göra med ett monster i min dotters hud.
F.
Hur bestämmer du vilka ämnen du ska skriva om i dina böcker?
A.
Jag får bokstavligen hundratals meddelanden om dagen från läsare, och många berättar personliga historier för mig. Om ett ämne kommer upp många gånger betyder det för mig att det är värt att utforska. Jag vill skriva där mina läsare bor. Jag vet, för jag hör det från mina läsare.
F.
Varför tycker du att det är viktigt att läsa om de ämnen du tar upp i dina böcker?
A.
Dessa saker – beroende, missbruk, självmordstankar – berör liv varje dag, inklusive unga liv. Att förstå ”varför” av dem kan hjälpa till att förändra den fruktansvärda statistiken som vissa människor vägrar att tro. Att dölja dina ögon kommer inte att få dem att försvinna. Att hjälpa människor att göra bättre val kommer. Och det är oerhört viktigt att få empati för dem vars liv berörs av dem. Det är oerhört viktigt att ge dem en röst. Att låta dem veta att de inte är ensamma.
Vad kommer härnäst?
F.
Hur har ditt liv förändrats sedan du publicerade ”Crank?”
A. Mycket. Först och främst upptäckte jag var jag hör hemma som författare. Jag har hittat en bredare publik som älskar det jag gör och genom det har jag fått lite ”berömmelse och rikedom”. Det hade jag aldrig förväntat mig, och det hände inte över en natt. Det är mycket hårt arbete, både när det gäller skrivandet och befordran. Jag reser. Träffa många fantastiska människor. Och även om jag älskar det, har jag kommit att uppskatta hemmet ännu mer.
F.
Vad har du för planer för framtida skrivprojekt?
A.
Jag har nyligen gått över till den vuxna sidan av publicering, så jag skriver för närvarande två romaner om året — en ung vuxen och en vuxen, även på vers. Så jag planerar att vara väldigt, väldigt upptagen.
Ellen Hopkins roman på vers för tonåringar, ”Perfect”, släpptes den 13 september 2011.
