Ordet ”kontroll” har ett antal betydelser inom vetenskapen, men bara så länge du hör ett ”positivt” framför det kan du direkt veta vad det betyder inom mikrobiologi: ett experiment som innehåller en upprepning av själv, endast med en behandling som man vet fungerar. Även om denna tekniska definition kan låta förvirrande, är idén om en positiv kontroll relativt intuitiv: en positiv kontroll är ett duplikatexperiment som hjälper mikrobiologer att bekräfta riktigheten av deras experiment och resultat.
”Kontroll” är ett förvirrande ord
Fråga ett barn vad en kontroll är och han kommer troligen att peka på TV:ns fjärrkontroll. Ställ en statistiker samma fråga, så kommer han att berätta att det är en variabel som kan orsaka problem i ett experiment. Men fråga en mikrobiolog så kommer hon att berätta att en kontroll är ett duplikatexperiment som körs med en annan experimentell grupp av försökspersoner eller behandlingar. Enligt College of Charleston ser mikrobiologer kontroller som nödvändiga och använder dem för att kontrollera resultaten av ett visst experiment mot de som redan har gett resultat.
Addition och subtraktion: Vad är skillnaden?
Kontroller finns i två varianter: positiva och negativa. En negativ kontroll är ett kontrollerat experiment som mikrobiologer vet kommer att ha ett negativt resultat, medan en positiv kontroll är ett experiment som mikrobiologer vet kommer att ha ett positivt resultat. Dessa kontroller möjliggör jämförelser för det nya experimentet, vilket hjälper en mikrobiolog att kontrollera nya resultat mot redan kända resultat.
Till exempel, en mikrobiolog som testar effektiviteten av en ny tvål för att döda bakterier skulle kunna köra ett experiment på om tvålen fungerar, men hon kommer inte att veta om det verkligen fungerar utan att jämföra resultaten med de i en experimentgrupp som använder tvål som är känd för att fungera, och mot de i en experimentgrupp som använder ingen tvål, som definitivt inte kommer att fungera.
Ett mikrobiologiskt positivt kontrollexempel: långt borta från din TV
Inom mikrobiologi kör en forskare ofta ett nytt experiment två gånger: en gång för att ta reda på resultat och en andra gång för att jämföra resultaten. Hon kommer vanligtvis att köra experimenten samtidigt.
Till exempel en mikrobiolog som vill kontrollera effekten av en ny tvål på att döda bakterier kan köra ett prov av bakterier under tvålvatten och kontrollera mängden bakterier som dödas efteråt. Hon skulle skapa ”positiv kontroll”-versionen av experimentet genom att ersätta det första tvålvattnet med tvålvatten tillverkat av en tvål som hon vet fungerar för att döda bakterier. Om du kör experimentet igen får du resultat som kan skilja sig från resultaten från det första experimentet.
Att kontrollera en ny behandling mot en positiv kontroll är både ett sätt att kontrollera för effekter och för att leta efter problem i ett experiment. Logiskt sett, om en ny behandling, som en ny flytande tvål, ger resultat som liknar den gamla behandlingen, en tvål, då kan forskaren dra slutsatsen att den nya metoden fungerar. Detta sätt att utföra ett kontrollerat experiment har den extra fördelen att en mikrobiolog omedelbart kan jämföra två olika behandlingar.
I andra situationer kan en mikrobiolog hitta ett problem i sitt kontrollerade experiment efter att ha tittat på den positiva kontrollens resultat. Till exempel kan hon se att den nya tvålen dödar mindre än 10 % av bakterierna och dra slutsatsen att tvålen inte är effektiv.
Men om hon kontrollerar detta resultat mot en tvål som visat sig fungera, kan hon upptäcka att den ”beprövade” tvålen också bara dödar mindre än 10 % av bakterierna. Härifrån kan hon dra slutsatsen att experimentet har ett problem och omarbeta sitt experiment.
