Definition Prefixet erythr- eller erythro- betyder röd eller rödaktig Det härstammar från det grekiska ordet eruthros som betyder röd. )
Exempel Erythralgi (erythr-algi) – Störning i huden som kännetecknas av smärta och rodnad i påverkade vävnader.
Erythremia (Erythr -emi) – Onormal ökning av antalet röda blodkroppar i blodet.
Erythrism (Erythrism) – Tillstånd som kännetecknas av rodnad i hår, päls eller fjäderdräkt.
Erythroblast (Erythro-blast) – Omogen kärna- innehåller cell som finns i benmärgen som bildar erytrocyter (röda blodkroppar).
Erythroblastom (Erythro-blast-oma) – Tumör som består av celler som liknar prekursorceller för röda blodkroppar som kallas megaloblaster.
Erytroblastopeni (Erythro-blasto-penia) – Brist på antalet erytroblaster i benmärgen.
Erytrocyt (erytrocyt) – Cell i blodet som innehåller hemoglobin och transporterar syre till celler. Det är också känt som en röd blodkropp.
Erytrocytolys (Erythro-cyto-lysis) – Röda blodkroppars upplösning eller förstörelse som gör att hemoglobinet i cellen kan fly in i den omgivande miljön.
Erytrodermi (Erythro-derma) – Tillstånd som kännetecknas av onormal rodnad i huden som täcker ett utbrett område av kroppen.
Erytrodonti (Erythro-dontia) – Missfärgning av tänderna som gör att de får ett rödaktigt utseende.
Erythroid (Erythroid) – Har en rödaktig färg eller hänför sig till röda blodkroppar.
Erythron (Erythron-on) – Total massa av röda blodkroppar i blodet och de vävnader som de härrör från.
Erytropati
(Erytropati) – Alla typer av sjukdomar som involverar röda blodkroppar. Erytropeni (Erytropeni) – Brist på antalet erytrocyter.
Erytrofagocytos (Erythro-phago-cyt-osis) – Process som involverar intag och förstörelse av röda blodkroppar av en makrofag eller annan typ av fagocyt.
Erythrophil (Erythro-phil) – Celler eller vävnader som lätt färgas med röda färgämnen.
Erytrofyll (Erytrofyll) – Pigment som ger röd färg i löv, blommor, frukt och andra former av vegetation.
Erythropoiesis (Erythropoiesis) – Processen för bildning av röda blodkroppar.
Erytropoietin (Erythropoietin) – Hormon som produceras av njurarna och som stimulerar benmärgen att producera röda blodkroppar.
Erythropsin (Erythr-opsin) – Synstörning där föremål verkar ha en rödaktig nyans.
Erythralgi (erythr-algi) – Störning i huden som kännetecknas av smärta och rodnad i påverkade vävnader.
Erythremia (Erythr -emi) – Onormal ökning av antalet röda blodkroppar i blodet.
Erythrism (Erythrism) – Tillstånd som kännetecknas av rodnad i hår, päls eller fjäderdräkt.
Erythroblast (Erythro-blast) – Omogen kärna- innehåller cell som finns i benmärgen som bildar erytrocyter (röda blodkroppar).
Erythroblastom (Erythro-blast-oma) – Tumör som består av celler som liknar prekursorceller för röda blodkroppar som kallas megaloblaster.
Erytroblastopeni (Erythro-blasto-penia) – Brist på antalet erytroblaster i benmärgen.
Erytrocyt (erytrocyt) – Cell i blodet som innehåller hemoglobin och transporterar syre till celler. Det är också känt som en röd blodkropp.
Erytrocytolys (Erythro-cyto-lysis) – Röda blodkroppars upplösning eller förstörelse som gör att hemoglobinet i cellen kan fly in i den omgivande miljön.
Erytrodermi (Erythro-derma) – Tillstånd som kännetecknas av onormal rodnad i huden som täcker ett utbrett område av kroppen.
Erytrodonti (Erythro-dontia) – Missfärgning av tänderna som gör att de får ett rödaktigt utseende.
Erythroid (Erythroid) – Har en rödaktig färg eller hänför sig till röda blodkroppar.
Erythron (Erythron-on) – Total massa av röda blodkroppar i blodet och de vävnader som de härrör från.
Erytropati