Allt du behöver veta om de första nobelpriserna

En pacifist i hjärtat och en uppfinnare till sin natur, den svenske kemisten Alfred Nobel uppfann dynamit. Men uppfinningen som han trodde skulle göra slut på alla krig sågs av många andra som en extremt dödlig produkt. 1888, när Alfreds bror Ludvig dog, gjorde en fransk tidning av misstag en dödsruna för Alfred som kallade honom ”dödens köpman.”

Vill inte gå ner i historien med ett så fruktansvärt epitafium, skapade Nobel ett testamente som snart chockade hans släktingar och etablerade de nu berömda Nobelpriserna.

Vem var Alfred Nobel? Varför gjorde Nobels testamente fastställa priserna så svårt?

Alfred Nobel

Alfred Nobel föddes den 21 oktober 1833 i Stockholm, Sverige. 1842, när Alfred var nio år gammal, fick hans mor (Andrietta Ahlsell) och b rothers (Robert och Ludvig) flyttade till St. Petersburg, Ryssland för att ansluta sig till Alfreds far (Immanuel), som hade flyttat dit fem år tidigare. Året därpå föddes Alfreds yngre bror, Emil.

Immanuel Nobel, en arkitekt, byggare och uppfinnare, öppnade en maskinverkstad i St. Petersburg och var snart mycket framgångsrik med kontrakt från den ryska regeringen att bygga försvarsvapen.

På grund av sin fars framgångar undervisades Alfred hemma fram till 16 års ålder. Ändå anser många att Alfred Nobel är mestadels självutbildad man . Förutom att vara utbildad kemist var Alfred en ivrig läsare av litteratur och talade flytande engelska, tyska, franska, svenska och ryska.

Alfred tillbringade också två år på resande fot. Han tillbringade mycket av denna tid med att arbeta i ett laboratorium i Paris men reste också till USA. När han kom tillbaka arbetade Alfred i sin fars fabrik. Han arbetade där tills hans far gick i konkurs 1859.

Alfred började snart experimentera med nitroglycerin och skapade sina första explosioner på försommaren 1862. På bara ett år (oktober 1863) fick Alfred ett svenskt patent på sin slagverkssprängkapsel – ”Nobeltändaren”.

Efter att ha flyttat tillbaka till Sverige för att hjälpa sin far med en uppfinning, etablerade Alfred en liten fabrik i Helenborg nära Stockholm för att tillverka nitroglycerin. Tyvärr är nitroglycerin ett mycket svårt och farligt material att hantera. 1864 sprängdes Alfreds fabrik i luften – flera människor dödades, inklusive Alfreds yngre bror, Emil.

Explosionen bromsade inte Alfred, och inom bara en månad organiserade han andra fabriker för att tillverka nitroglycerin.

År 1867 uppfann Alfred ett nytt och säkrare att hantera sprängämne – dynamit.

Även om Alfred blev känd för sin uppfinning av dynamit, kände många människor inte till Alfred Nobel. Han var en tystlåten man som inte gillade en massa låtsas eller show. Han hade väldigt få vänner och gifte sig aldrig.

Och även om han insåg den destruktiva kraften hos dynamit, trodde Alfred att det var ett förebud om fred. Alfred sa till Bertha von Suttner, en förespråkare för världsfred,

Mina fabriker kan göra slut på kriget tidigare än dina kongresser. Dagen då två armékårer kan förinta varandra på en sekund, kommer alla civiliserade nationer, förhoppningsvis, att dra sig undan kriget och avskeda sina trupper. *

Tyvärr såg Alfred inte fred på sin tid. Alfred Nobel, kemist och uppfinnare, dog ensam den 10 december 1896 efter att ha drabbats av en hjärnblödning.

Efter att flera begravningsgudstjänster hållits och Alfred Nobels kropp kremerats, var testamentet öppnad. Alla var chockade.

Viljan

Alfred Nobel hade skrivit flera testamenten under sin livstid, men det sista daterades den 27 november 1895 – ett drygt år innan han dog.

Nobels sista vilja lämnade cirka 94 procent av hans värde till etablissemanget av fem priser (fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fred) till ”de som under det föregående året ska ha tillfört mänskligheten den största nyttan.”

Även om Nobel hade föreslagit en mycket storslagen plan för priserna i hans testamente fanns det väldigt många problem med testamentet.

Anhöriga till Alfred Nobel var så chockade att många ville att testamentet skulle bestridas.

Testamentets format hade formella defekter som kunde ha gjort att testamentet kunde bestridas i Frankrike.

Det var oklart vilket land Alfred hade sitt lagliga hemvist. Han var svensk medborgare fram till nio års ålder, men efter det hade han bott i Ryssland, Frankrike och Italien utan att bli medborgare. Nobel hade planerat för ett sista hem för sig själv i Sverige när han dog. Platsen för hemvist skulle avgöra vilket lands lagar som skulle styra testamentet och dödsboet. Om det fastställdes att det var Frankrike, kunde testamentet ha bestridits och franska skatter skulle ha tagits ut.

För att Nobel hade velat att det norska Stortinget skulle välj fredspristagaren, många anklagade Nobel för bristande patriotism.

”Fonden” som skulle genomföra priserna fanns ännu inte och skulle göra det måste skapas.

De organisationer som Nobel nämnde i sitt testamente för att dela ut priserna hade inte ombetts att ta på sig dessa uppgifter före Nobels död. Det fanns heller inga planer på att kompensera dessa organisationer för deras arbete med priserna.

Det stod inte i testamentet vad som skulle göras om inga pristagare på ett år hittats.

På grund av den ofullständighet och andra hinder som Alfreds testamente presenterade tog det fem år av hinder innan Nobelstiftelsen kunde etableras och de första priserna delas ut.

De första Nobelpriserna

På femårsdagen av Alfred Nobels död, den 10 december 1901, delades den första uppsättningen Nobelpriser ut.

Kemi: Jacobus H. van't Hoff

Fysik: Wilhelm C. Röntgen
Fysiologi eller medicin: Emil A. von Behring

Litteratur:
Rene FA Sully Prudhomme
Fred: Jean H. Dunant och Frédéric Passy

Som citerat i W. Odelberg (red.), Nobel: The Man & His Prizes (New York: American Elsevier Publishing Company, Inc., 1972) 12.

Bibliografi

Axelrod, Alan och Charles Phillips. Vad alla borde Lär dig om 1900-talet