Omkring 7200 f.Kr. utvecklades en bosättning, Catal Hoyuk (Çatal Hüyük), i Anatolien, södra centrala Turkiet. Omkring 6000 neolitiska människor bodde där, i befästningar av sammanlänkade, rektangulära byggnader i lertegel. Invånarna jagade eller samlade huvudsakligen sin mat, men de odlade också djur och lagrade överskottssäd. Tills nyligen trodde man dock att de tidigaste civilisationerna började något längre söderut, i Sumer. Sumer var platsen för vad som ibland kallas en urban revolution som påverkar hela Främre Orienten, varar i ungefär ett årtusende och leder till förändringar i regering, teknik, ekonomi och kultur, såväl som urbanisering, enligt Van de Mieroops A History of the Ancient Near East
. Sumers Naturresurser
För civilisationen för att kunna utvecklas måste marken vara bördig nog att stödja en växande befolkning. Inte bara behövde tidiga populationer en jord rik på näringsämnen, utan också vatten. Egypten och Mesopotamien (bokstavligen, ”landet mellan floder”), välsignade med just sådana livsuppehållande floder, kallas ibland tillsammans för den bördiga halvmånen.
De två floder som Mesopotamien låg mellan var Tigris och Eufrat. Sumer kom att bli namnet på det södra området nära där Tigris och Eufrat mynnar ut i Persiska viken.
Befolkningstillväxt i Sumer
När sumererna anlände under det 4:e årtusendet f.Kr. hittade de två grupper av människor, den ena av arkeologer hänvisas till som ubaidier och den andra, ett oidentifierat semitiskt folk. Detta är en stridspunkt som Samuel Noah Kramer diskuterar i ”New Light on the Early History of the Ancient Near East, American Journal of Archaeology, (1948), s. 156-164. Van de Mieroop säger att den snabba tillväxten av befolkningen i södra Mesopotamien kan ha varit resultatet av att halvnomadiska människor i området slog sig ner. Under de kommande århundradena utvecklade sumererna teknologi och handel, samtidigt som de ökade i befolkning. Med kanske 3800 var de den dominerande gruppen i området. Åtminstone ett dussin stadsstater utvecklades, inklusive Ur (med en befolkning på kanske 24 000, som de flesta befolkningssiffror från den antika världen, detta är en gissning), Uruk , Kish och Lagash.
Sumers självförsörjning gav sätt till Specialisering
Den expanderande tätorten bestod av en mängd olika ekologiska nischer, från vilka det kom fiskare, bönder, trädgårdsmästare, jägare och herdar [Van de Mieroop]. upphöra med självförsörjningen och istället föranledde specialisering och handel, vilket underlättades av myndigheter inom en stad. Auktoriteten var baserad på delad religiös övertygelse och centrerad på tempelkomplexen.
Sumers handel ledde till att skriva
Med en ökad handel behövde sumererna att föra register. Sumererna kan ha lärt sig grunderna för att skriva från sina föregångare, men de förbättrade det. Deras räknemärken, gjorda på lertavlor, var kilformade fördjupningar kända som kilskrift (från cuneus, vilket betyder kil). Sumererna utvecklade också monarki, trähjulet för att dra sina vagnar, plogen för jordbruket och åran för deras skepp.
Med tiden migrerade en annan semitisk grupp, akkaderna, från den arabiska halvön till området de sumeriska stadsstaterna. Sumererna kom gradvis under akkadernas politiska kontroll, samtidigt som akkadierna antog delar av den sumeriska lagen, regeringen, religionen, litteraturen och skriften.
Källor
(http://loki .stockton.edu/~gilmorew/consorti/1anear.htm) Mellanöstern och Inre Asien: Ett forskningsinstitut för World Wide Web
(http://www.art-arena.com/iran1.html) Karta
Svartvit karta visar Mellanöstern från 6000-4000 f.Kr. (http://www.wsu.edu:8080/~dee/MESO/SUMER.HTM ) Sumererna
Tydlig, välskriven historia om sumererna, från Richard Hookers' World Cultures Site.
Civilisation i Mesopotamien, Frank Sm ithas kapitel om sumererna
