En syra är en förening som donerar vätejoner när den löses i vatten. När den gör detta frigör den också de joner till vilka väten var bundna innan föreningen sattes i lösning. En vätejon är positivt laddad och är känd som en katjon medan jonen som den var fäst vid är negativt laddad och är känd som en anjon. Anjonen är den främsta faktorn när man namnger syran. Reglerna är enkla, men de är olika beroende på om syran är binär, vilket betyder att den kommer från en förening som innehåller väte och ett annat grundämne, eller oxo, vilket betyder att vätet är fäst till en polyatomisk jon som innehåller syre.
TL;DR (för lång; läste inte )
Binära syror börjar med ”hydro-” och slutar på ”-ic.” Oxosyror använder inte prefixet ”hydro-”. Om namnet på anjonen slutar på ”-ate” slutar syrans namn på ”-ic” och om anjonens namn slutar på ”-ite” slutar syrans namn på ”-ous. ”
Namnge en binär syra
En binär syra innehåller bara väte och ett annat grundämne. För att skilja detta från en oxosyra börjar namnet alltid med ”hydro-” med hänvisning till väteatomen. Den andra termen i namnet är anjonens, och det är lätt att namnge detta. Du ändrar helt enkelt de sista bokstäverna i elementets namn till ”-ic.” Lägg slutligen till ordet ”syra” och du är klar.
Till exempel föreningen HCl består av väte och klor, och i lösning producerar den en stark syra. För att namnge denna syra, börja med ”hydro-”, ändra sedan namnet på anjonen från klor till klor. Klistra på ordet ”syra” och du har saltsyra. Här är två andra exempel:
HI (vätejod) –> jodvätesyra
Namnge en oxosyra
Väte bildar vanligtvis föreningar med polyatomära joner som innehåller syre. När en sådan förening löses i vatten för att bilda en syra, är den polyatomiska jonen anjonen. Det första att komma ihåg är att eftersom dessa inte är binära syror, använder du inte prefixet ”hydro” när du namnger dem. Namnet på syran kommer enbart från anjonens natur.
Om namnet på jonen slutar på ”-ate”, ändra det till ”-ic” när du namnger syran. Till exempel när du löser upp divätesulfat (H2
Om jonen har en mindre syreatom än en ”-ate”-jon, slutar dess namn på ”-ite.” Ändra det till ”-ous” när du namnger syran den bildar. Nitratjonen är till exempel NO3 –, så HNO2 är vätenitrit, och det blir salpetersyrlighet i lösning.
Om jonen har två färre syreatomer än ”-ate”-jonen, klistra på prefixet ”hypo-” och använd ”-ous”-ändelsen. Till exempel är bromatjonen BrO3 -, så HBrO är hypobromsyra.
