I klassisk tragedi är ett tragiskt fel en personlig egenskap eller egenskap som leder till att huvudpersonen gör val som i slutändan orsakar en tragedi. Begreppet en tragisk brist går tillbaka till Aristoteles Poetik. I Poetics använde Aristoteles termen hamartia för att hänvisa till den medfödda egenskap som leder en huvudperson mot hans eller hennes egen undergång . Termen dödlig fel används ibland i stället för tragisk fel.
Tragiskt fel: definition och exempel
Det är viktigt att notera att varken tragiska fel eller hamartia betecknar med nödvändighet ett moraliskt misslyckande hos huvudpersonen. Istället hänvisar det till specifika egenskaper (bra eller dåliga) som får huvudpersonen att fatta vissa beslut som i sin tur gör tragedin oundviklig.
Exempel: Tragiskt fel i Hamlet Hamlet, den titulära huvudpersonen i Shakespeares pjäs, är ett av de mest lärda och tydligaste exemplen på en tragisk brist i klassisk litteratur. Även om en snabb läsning av pjäsen kan tyda på att Hamlets galenskap – låtsad eller verklig – är skyldig till hans undergång, är hans sanna tragiska brist att vara alltför tveksam. Hamlets tvekan att agera är det som leder till hans fall och till det tragiska slutet av pjäsen som helhet.
Under hela pjäsen kämpar Hamlet internt med om han ska hämnas eller inte och döda Claudius. En del av hans bekymmer förklaras tydligt, som när han överger en viss plan för att han inte vill döda Claudius medan han ber och på så sätt säkerställa att Claudius själ skulle komma till himlen. Han är också, med rätta, till en början orolig för att vidta åtgärder baserat på ett spökes ord. Men även när han väl har alla sina bevis, tar han fortfarande omvägen. Eftersom Hamlet tvekar har Claudius tid att göra egna planer, och när de två planerna kolliderar uppstår tragedi som tar ner de flesta av huvudrollerna.
Detta är ett fall där det tragiska felet inte i sig är ett moraliskt misslyckande. Tveksamhet kan vara bra under vissa omständigheter; faktiskt, man kan föreställa sig andra klassiska tragedier (Othello, till exempel, eller Romeo och Julia) där det faktiskt skulle ha varit att tveka avvärjde tragedin. Men i Hamlet är tveksamhet fel för omständigheterna och leder följaktligen till det tragiska händelseförloppet. Därför är Hamlets tveksamma attityd en klar tragisk brist.
Exempel: Tragiskt fel i Kungen Oedipus
Exempel: Tragiskt fel i Kungen Oedipus
Konceptet av en tragisk brist som har sitt ursprung i grekisk tragedi. Oedipus, av Sofokles, är ett utmärkt exempel. Tidigt i pjäsen får Oidipus en profetia om att han kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor, men han vägrar acceptera detta och ger sig av på egen hand. Hans stolta vägran ses som ett förkastande av gudarnas auktoritet, vilket gör stolthet, eller hybris, till grundorsaken till hans tragiska slut.
