Vad betyder brons?
Brons är en metallegering som tillverkas genom att tillsätta tenn till koppar, även om den vid behov kan innehålla ytterligare sidoelement.
Brons var en av de tidigaste metallerna som upptäcktes, omkring 3500 f.Kr. (bronsåldern), och innan kemiska parametrar hade satts på plats för legeringen av denna metall. Men i nutid ses brons som en kopparlegering med specifika arbetsegenskaper och legeringselement som är väldefinierade. Element som bly, mangan, nickel, kisel, zink och andra tillsätts för att förbättra brons och producera ett brett utbud av bronskvaliteter att välja mellan.
Brons höga kopparinnehåll gör det möjligt för den att oxidera i luften, vilket ger den en distinkt fläckig patina. Denna oxidation förhindrar också brons från att korrodera, särskilt i en saltvattenmiljö. Men klorföreningar som reagerar med brons utlöser ”bronssjukdom”, som börjar när korrosion föder mer korrosion och långsamt förstör legeringen med tiden.
Några egenskaper hos brons:
Färg: tenderar att vara en rödbrun/guldfärg Konduktiv: En färdig ledare av värme och elektricitet Brons fysikaliska och mekaniska egenskaper beror på legeringens specifika sammansättning såväl som dess produktionsprocesser. Typiska egenskaper inkluderar hög duktilitet, låg friktion mot andra metaller, sprödhet och utvidgning av en liten mängd när det stelnar från en vätska till ett fast ämne. Brons oxiderar när det utsätts för atmosfärisk luft, men endast på dess yttre lager. Detta lager består av kopparoxid, som så småningom blir kopparkarbonat. Det yttre oxiderade skiktet hjälper till att skydda den inre metallen från ytterligare korrosion. Men i fallet med bronssjukdom kan korrosion spridas genom metallen och förstöra den. Brons är en legering som är gjord av koppar och en annan metall, beroende på dess avsedda användning. Som ett resultat kan dess sammansättning variera, men en stor mängd brons som används nuförtiden är 88 % koppar och cirka 12 % tenn. En gång i tiden ansågs brons vara en legering endast bestående av koppar och tenn. Nu är det en suddig gräns mellan mässing och brons, på grund av hur breda möjligheterna är för vilka element som kan legeras ihop. Kopparlegeringar brukar kallas mässing, med brons som ibland anses vara en typ av mässing. För att undvika förvirring använder historiska texter termen ”kopparlegering”. Inom vetenskap och teknik kan brons och mässing dock enkelt definieras enligt deras elementära sammansättning. Arkitektur är en sektor där brons till stor del används för strukturella och designelement. Brons används också för att producera lager på grund av dess allmänna brist på friktion och för elektriska kontakter. Brons är ett populärt val för fartygspropellrar, beslag och nedsänkta marina delar på grund av dess saltvattenbeständighet och för skulpturer som måste motstå nedbrytning när de visas utomhus. Den har utmärkta gjutningsegenskaper och gjuts lätt in i lager, clips, elektriska anslutningar och många andra föremål. Verktygsmaskiner och vissa lager är vanligtvis gjorda av aluminiumbrons. Bronsull används i stället för stålull vid träbearbetning för att inte missfärga ek. Brons används för att göra mynt, eftersom de flesta ”koppar”-mynt faktiskt är brons, bestående av koppar med 4% tenn och 1% zink.Kunskaper.se förklarar brons
The Chemical Composition of Bronze
Ansökningar för brons