Vad betyder brotthållfasthet?
Brotthållfasthet är ett materials förmåga att motstå en drag- eller dragkraft. Den mäts vanligtvis i kraftenheter per tvärsnittsarea. Detta är ett viktigt begrepp inom teknik, särskilt inom materialvetenskap, maskinteknik och konstruktionsteknik.
Förmågan att motstå brott under dragpåkänning är en av de viktigaste och brett uppmätta egenskaper hos material som används i strukturella applikationer. Brott- eller draghållfasthet är viktigare för spröda material än sega material.
Brotthållfasthet är också känd som brotthållfasthet, draghållfasthet eller maximal draghållfasthet.
Kunskaper.se förklarar brotthållfasthet
Brotthållfastheten hos ett material är den maximala mängden dragpåkänningar som materialet kan motstå innan brott, såsom brott eller permanent deformation. Draghållfasthet anger punkten när ett material går från elastisk till plastisk deformation. Det uttrycks som den minsta dragspänning (kraft per ytenhet) som behövs för att dela isär materialet.
Till exempel, om en metallstav som är en kvadrattum i tvärsnitt kan motstå en dragkraft på 1 000 pund men går sönder om mer kraft appliceras, metallen har en brotthållfasthet på 1 000 pund per kvadrattum. Brotthållfastheten för konstruktionsstål är 400 megapascal (MPa) och för kolstål är 841 MPa. Brotthållfastheten är olika för olika densiteter av stål.
Brotthållfasthet är ett gränstillstånd för dragspänning som leder till dragbrott på ett av två sätt:
- Duktilt misslyckande – Avkastning som första skede av fel, viss härdning i andra steget och brott efter en eventuell ”hals”-formation
- Spröd misslyckande – Plötsligt sönderbrott i två eller flera bitar vid lågt stresstillstånd
Brotthållfasthetstestning för metaller kommer att avgöra hur mycket en viss legering kommer att töjas innan den når sin slutliga draghållfasthet och hur mycket belastning ett visst metallstycke kan ta emot innan det tappar strukturell integritet. Därför är det ett mycket viktigt begrepp inom materialvetenskap och av säkerhetsskäl.
