Vad betyder karbid?
En karbid är en kemisk förening där kol är kombinerat med ett metalliskt eller halvmetalliskt grundämne.
)Hårdmetaller har olika industriella, tekniska och hushållsapplikationer. Kalciumkarbid är en viktig källa till acetylen och andra kemikalier, medan karbiderna av kisel, volfram och flera andra grundämnen värderas för sin fysiska hårdhet, styrka och motståndskraft mot kemiska angrepp, även vid mycket höga temperaturer. Järnkarbid (cementit) är en viktig beståndsdel i stål och gjutjärn.
Kunskaper.se förklarar karbid
En karbid är en förening som består av kol och ett mindre elektronegativt element, vanligtvis en metall eller en metalloxid. Karbid hänvisar vanligtvis till kalciumkarbid, eller ibland volframkarbid när termen används av sig själv. Andra typer av karbider inkluderar:
- Kiselkarbid
- Borkarbid
- Järnkarbid
- Aluminiumkarbid
Harbider kan generellt klassificeras genom kemisk bindning typ enligt följande:
- Saltliknande eller jonkarbider – Har diskreta kolanjoner av formerna C4-, ibland kallas metanider
- Kovalenta föreningar – Två karbider som anses vara helt kovalenta; de bildas med de två grundämnen som mest liknar kol i storlek och elektronegativitet, bor och kisel
Interstitiella föreningar – kännetecknas av extrem hårdhet men också extrem sprödhet
Mellanövergångsmetallkarbider – Övergångsmetalljonen är mindre än de kritiska 135 pm, och strukturerna är inte interstitiell men är mer komplex.
Hårdmetaller klassificeras också som ett keramiskt material. Några andra keramiska material relaterade till karbider är nitrider, oxider och borider. Karbidernas vanliga egenskaper är hög hållfasthet, hög temperaturbeständighet och mycket goda slitegenskaper. Karbider används i:
- Kretsar
- Motorer
- Turbinblad
- Områden där korrosion är framträdande
