Vad betyder spänningskoncentrationsfaktor vid ett hål?
Spänningskoncentrationsfaktorn vid ett hål är en dimensionslös konstant som används för att kvantifiera ökningen av inre spänningar som uppstår i en belastad konstruktion element med en cirkulär öppning. Denna ökning observeras vanligtvis nära hålet och kan vara betydligt högre än den genomsnittliga spänningen över objektets tvärsnitt. Detta värde är viktigt när man överväger belastningen på en komponent i en struktur.
Kunskaper.se förklarar spänningskoncentrationsfaktor vid ett hål
När en cirkulär öppning (hål) får den inre spänningen i en sektion att öka, hänvisas hålet till som en spänningshöjare.
För en elliptisk öppning ges den maximala spänningen vid kanten av hålet i en belastad sektion av formeln:
σ3 = σ1.(1 + 2b/a)
Var:
σ3 = den maximala spänningen i avsnittet
σ1 = den genomsnittliga enhetliga spänningen i sektionen
a = hålets bredd
b = längden på hålet hål
För ett cirkulärt snitt, där a = b, då σ3 = 3 .σ1; sålunda är spänningskoncentrationsfaktorn vid kanten av ett cirkulärt hål 3,0. Med andra ord förväntas spänningen vid hålkanten vara tre gånger högre än den genomsnittliga spänningen i sektionen.