Magnetisering är densiteten av magnetiska dipolmoment som induceras i ett magnetiskt material när det placeras nära en magnet. De magnetiska effekterna av ett material kan också induceras genom att leda en elektrisk ström genom materialet; den magnetiska effekten orsakas av elektronernas rörelse i atomer, eller elektronernas eller kärnornas spinn.
Magnetisering är också känd som magnetpolarisering.
När ett magnetiserat material eller något magnetfältsgenererande material bringas i kontakt med en elektrokemisk reaktionsprocess, påverkar det reaktionen genom att ändra masstransport av joner i lösningen.
Korroderade material tenderar i allmänhet att ha en högre magnetfältsgenerering, vilket resulterar i ytterligare nedbrytning eller en accelererad korrosionshastighet. Detta är dock inte alltid sant. Ibland kan magnetfältet bromsa korrosionsprocessen, beroende på geometrin hos materialet som utsätts för korrosionen.
Neodymiummagneter (NdFeB) är permanentmagneter som i hög grad gynnar korrosion på grund av närvaron av en reaktiv Nd-rik fas. Om en droppe utspädd saltsyra placeras på ytan av en bit NdFeB, kommer kraftig korrosion att ske tillsammans med frigörandet av väte. Om provet är i sitt magnetiserade tillstånd kommer droppen att rotera. Rotationsriktningen vänds om en droppe placeras på magnetens motsatta pol. Ingen rotation observeras för avmagnetiserade prover.
