Vad betyder titrering?
Titrering är en laboratorieteknik där en lösning med känd volym och koncentration används för att bestämma koncentrationen av en annan okänd lösning. En oxidations-reduktionsreaktion eller syra-basneutralisering sker mellan de två lösningarna och de kända mängderna används för att beräkna det okända. Standardlösningen med känd koncentration kallas titreringsmedlet eller titratorn medan den okända koncentrationslösningen kallas titranden eller analyten.
Titrering kallas även titrimetri.
Kunskaper.se förklarar titrering
Ett typiskt arrangemang för titrering består av en bägare som innehåller en exakt volym av titranden (okänd koncentration) och en indikator. En kalibrerad pipett som innehåller titranten monteras försiktigt ovanför bägaren. Små mängder av titranten tillsätts försiktigt till titranden i bägaren tills indikatorn ändrar färg. Färgförändringen anger ankomsten av slutpunkten för titreringen. När slutpunkten har nåtts registreras volymen av titranten (reaktanten) som används och används för att beräkna koncentrationen av den okända lösningen.
Olika typer av titrering inkluderar:
- Syra-bastitrering
- Redoxtitrering
Gasfastitrering
- Komplexometrisk titrering
- Zeta potential titrering
Analystitrering
De använder olika tekniker och valet beror på applikationen eller målet med titreringen. Syra-bas- och redoxtitreringarna är de vanligaste typerna. De olika procedurerna använder olika typer av indikatorer för att återspegla reaktionens slutpunkt. Indikationerna sträcker sig från färgförändringar för syra-bastitreringen till elektrodpotentialmätningar för redoxtitreringen. Typiska indikationer uppnås genom att mäta eller använda:
- Färgindikator
- Potentiometer
- pH-mätare
Konduktivitet
- Jonstyrka
Titrering har många användningsområden i industrier, till exempel:
