Vad är Totalt lösta fasta ämnen (TDS)? – Definition från Kunskaper.se

Vad betyder Totalt lösta fasta ämnen (TDS)?

Totalt lösta fasta ämnen (TDS) avser mängden mineraler, metaller, organiskt material och salter som är lösta i en viss vattenvolym som uttrycks i mg/L. Det är direkt förknippat med vattnets kvalitet och renhet, särskilt i vattenreningssystem.

Totalt lösta fasta ämnen kan suspenderas i former som:

  • Molekylär
  • Joniserad
  • Mikrogranulär (kolloidal sol)

Nivåerna av totalt lösta fasta ämnen påverkar allt som lever i, dricker eller använder vatten. Därför måste det mätas för att säkerställa kvaliteten på dricksvattnet och prestanda i industriella miljöer som involverar rör, ventiler och annan utrustning.

Kunskaper.se förklarar totalt lösta fasta ämnen (TDS)

Totalt lösta fasta ämnen orsakas ofta av följande:

  • Industriavlopp och avfall
  • Plankton
  • Sylt
  • Stadsavrinning
  • Vägsalt under vintern
  • Bekämpningsmedel och gödningsmedel
  • Utöver dessa kan TDS även komma från luft som innehåller kväve, svavel, kalciumbikarbonat och andra sorters mineraler samt stenar. Vatten kan ta upp koppar, bly och andra metaller när det passerar genom rör som används för att leverera vatten till konsumenterna. Ett vattenreningssystems effektivitet när det gäller att ta bort TDS kan bli svagare med tiden, så kvaliteten på membran och filter bör övervakas och byte utföras vid behov.

    Höga TDS-nivåer kan indikera förekomst av skadliga kemikalier. Det kan också indikera hårt vatten som orsakar avlagringar i ventiler och rör, vilket kan hindra prestanda. I industriella och kommersiella miljöer kan förhöjd TDS bromsa funktionen hos kyltorn, pannor och andra maskiner.

    Därför, när olämpliga TDS-nivåer upptäcks i vissa applikationer, behandlingar som t.ex. vattenavhärdning och omvänd osmos bör implementeras omedelbart.

    Totalt antal lösta fasta ämnen mäts som delar per miljon (ppm), och standard dricksvatten rekommenderar en gräns på 500 ppm. Ju lägre TDS, desto bättre vattenkvalitet. För dricksvatten och fontändrycker är en TDS på upp till 500 acceptabel, men för pannbaserade ångugnar bör TDS hållas mycket låg – mindre än 100 ppm.

    Hög TDS-nivåer indikerar hårt vatten. Detta kan:

  • orsaka avlagringar i rör, ventiler och filter
  • Minska prestanda
  • Öka systemunderhållskostnaderna
  • I industriella tillämpningar testas vanligtvis totalt upplösta fasta ämnen ofta, och filtreringsmembran kontrolleras för att förhindra negativa effekter. Vanliga vattenfilter och vattenreningssystem inkluderar:

  • Kolfiltrering
  • Omvänd osmos (RO)
  • Destillation
  • Avjonisering ( DI)

Effektiviteten hos vattenreningssystem för att avlägsna totalt lösta fasta partiklar minskar med tiden, så det rekommenderas starkt för att övervaka kvaliteten på ett filter eller ett membran och byta ut när det behövs.

Den huvudsakliga tillämpningen av TDS är studien av vattenkvalitet för bäckar/floder och sjöar. Det används som en indikation på egenskaper hos dricksvatten och som en samlad indikator på förekomsten av ett brett spektrum av kemiska föroreningar.

TDS skiljer sig från totala suspenderade fasta ämnen (TSS) . TSS kan inte passera genom en sikt på två mikrometer, men är ändå suspenderade i lösning på obestämd tid.

Lämna ett svar

Relaterade Inlägg

  • Kliande mage och rygg efter simning i saltvattenpool – Förklarat!

  • Vad är Saker som gör att enzymer blir mindre effektiva?

  • Vad händer med enzymaktiviteten om du lägger i mer substrat?

  • Kemisk formel för propan

  • Plasmas egenskaper

  • Vad händer med relativ luftfuktighet när lufttemperaturen stiger?