Natur och kultur ses ofta som motsatta idéer – det som tillhör naturen kan inte vara resultatet av mänskligt ingripande och å andra sidan uppnås kulturell utveckling mot naturen. Detta är dock långt ifrån den enda synen på förhållandet mellan natur och kultur. Studier i den evolutionära utvecklingen av människor tyder på att kultur är en del av den ekologiska nisch inom vilken vår art frodas, vilket gör kultur till ett kapitel i en arts biologiska utveckling.
En ansträngning mot naturen
Flera moderna författare – som Rousseau – såg utbildningsprocessen som en kamp mot de mest utrotade tendenserna i den mänskliga naturen. Människor föds med vilda dispositioner, som att använda våld t o uppnå sina egna mål, att äta och bete sig på ett oorganiserat sätt och/eller agera egoistiskt. Utbildning är den process som använder kultur som ett motgift mot våra vildaste naturliga tendenser; det är tack vare kulturen som den mänskliga arten kunde utvecklas och höja sig över och bortom andra arter.
En naturlig ansträngning
Under det senaste och ett halvt århundradet har dock studier i mänsklig utvecklings historia klargjort hur bildandet av det vi refererar till som ”kultur” i antropologisk mening är en del av den biologiska anpassningen av våra förfäder till de miljöförhållanden under vilka de kom att leva.Tänk till exempel på jakt. En sådan aktivitet verkar vara en anpassning som gjorde det möjligt för hominider att flytta från skogen till savannen för några miljoner år sedan, vilket öppnade upp möjligheten att ändra kost och levnadsvanor. Samtidigt är vapenuppfinnandet direkt relaterat till den anpassningen – men från vapen kommer också en hel rad färdigheter som kännetecknar vår kulturella profil, från slaktverktyg till etiska regler för riktig användning av vapen (t.ex. ska de vändas mot andra människor eller mot icke samarbetsvilliga arter?). Jakt verkar också ansvarig för en hel uppsättning kroppsliga förmågor, som att balansera på en fot eftersom människor är de enda primaterna som kan göra det. Tänk nu på hur denna mycket enkla sak är avgörande kopplad till dans, ett nyckeluttryck för mänsklig kultur. Det är då tydligt att vår biologiska utveckling är nära knuten till vår kulturella utveckling. Kultur som en ekologisk nisch Den uppfattning som kom att vara mest trolig under de senaste decennierna verkar vara den kulturen är en del av den ekologiska nisch inom vilken människor lever. Precis som sniglar bär sitt skal, så tar vi med oss vår kultur. Nu verkar överföring av kultur inte vara direkt relaterad till överföring av genetisk information. Visst är den betydande överlappningen mellan människans genetiska sammansättning en förutsättning för utvecklingen av en gemensam kultur som kan föras vidare från en generation till nästa. Kulturell överföring är dock även horisontell bland individer inom samma generation eller bland individer som tillhör olika populationer. Du kan lära dig att göra lasagne även om du är född från koreanska föräldrar i Kentucky precis som du kan lära dig att tala tagalog även om ingen av din närmaste familj eller vänner talar det språket. Onlinekällorna om klyftan mellan natur och kultur är knapp. Lyckligtvis finns det ett antal bra bibliografiska resurser som kan hjälpa till. Här är en lista över några av de nyare, från vilka äldre versioner av ämnet kan återställas: Peter Watson, The Great Divide: Nature and Human Nature in the Old World and the New, Harper, 2012. Rodney James Giblett, The Body of Nature and Culture, Palgrave Macmillan, 2008. Ytterligare läsningar om natur och kultur
